la gente esta muy loca
Är i Bolivia nu och om man säger så här "la gente esta muy loca" så säger man rätt. Det har har varit ett av dom sjukaste 24 timmarna i mitt liv, galenskapet tog bara aldrig slut.
Det hela började med att vi lyckades ta oss över den Bolivianska gränsen galet smidigt, lite for smidigt nästan. Vi gick for att hitta en buss till Tupiza men när vi kom fram sa alla att bussarna var sena och att vi skulle vänta några timmar till, så det gjorde vi lydigt. Efter typ två timmar fick vi höra att det tydligen var översvämning på vägarna så bussarna hade svårt att ta sig fram, okej det är förståligt, shit happends så att säga, så vi gick för att kolla om vi kunde ta en taxi dit. "Puede llevarnos a Tupiza por favor", "Kan du snälla köra oss till Tupiza" sa vi snällt och fick till svar att njaaaa det är översvämmning på vägarna och det skulle det vara i tre dagar frammåt, hur dom nu kunde veta det? "Puede llevarnos a Tupiza por favor" sa vi igen och då ville dom helt plötsigt inte längre köra över huvud taget, alla bara tvär vägrade. Ahopp tänkte vi, då testar vi med bussarna igen då, men nej, nu var det tydligen stejk också for alla busschaufförer som tydligen också skulle pågå i tre dagar. Ahopp tänkte vi igen, då tvingar vi taxichaufförs jävlarna att köra oss för här vill vi inte vara kvar.
Äntligen lyckdes vi få tag i en grabb som gick med på att köra oss, så jag, Linn, Andrew och en kille som heter James hoppade in och brassade iväg helt omedvetna om vad som väntade oss. Han vägrade köra på vanliga vägar så vi körde rakt ut i öknen i en och en halv timme helt utan att veta vart vi var. När vi äntligen kom ut på en riktig väg möttes vi av ett gäng bussar som spärrade av vägen och en grupp män cirka 15 stycken med stenar i händerna som stoppade oss. Dom började skika på vår chaufför och sparka lite på bilen, och sa att vi inte fick åka förbi, det sket chaufforen blankt i och satte plattan i mattan och försökte köra ifrån dom och komma förbi vägspärren. Aj aj, det gick inte alls bra. Hela gänget sprang efter bilen och i ögonvrån ser jag hur en kommer ikapp oss och slänger en sten mot min bilruta. Smash. Helt reflexmässigt skrek jag till och tog upp händerna för huvudet när jag sag vad som skulle hända vilket gjorde att Linn härmade mig. Tacka gud för det för stenen som träffade rutan träffade Linns hand och om den inte hade varit där hade den kommit rakt i hennes ansikte. Glas överallt, innanför kläderna, i håret, i chipspåsen små sliptter över hela fötterna, överallt helt enkelt. Dom var så sjukligt arga på oss att jag var berädd på att bli utdragen genom den krossade rutan och misshandlad ute i öknen medan dom tog våra väskor men inget hände. Efter ett tag lät dom oss åka förbi, jag antar att dom kanske tyckte synd om den stackars chauffören med den krossade rutan eller faktumet att vi var vita som fyra turist spöken av chocken. När vi åkte förbi buss-vägspärren såg vi massa bildelar, glas och förvirrade backpackers springa runt på vägarna i chock, vi plockade upp en av dom och åkte vidare. Tydligen hade dom gått låss på andra bilar med påkar med spikar i, huggit sönder bildäck med kniv och krossat ännu fler rutor.
Vi kom fram i Tupiza men kände oss sjukt avtända och skärrade så ingen hade lust att stanna utan snarare bara åka sa långt bort från attack stället vi bara kunde, så vi tog första bästa buss till en stad som heter Uyuni. Bussresan finns det material till att skriva ett helt eget inlagg om men det orkar jag inte. Kan sammanfatta det med att jag satt stel av panik och kyla i 8 timmar för att köra av vägen och för det var så kallt.Vägen kändes som man åkte upp och ner för ett berg utan vägar, ungefär precis som det faktiskt var. Det skakade så mycket att väskorna på hatthyllan ramlade ner på oss. Mitt i natten börjar en tjej gallskika "lámparas encendidas", "tänd lamporna" , tydligen hade hon tagit bolivianen i sätet bredvid henne på bar gärning att rota igenom hennes väska för att ta hennes kamera. och så fortsatte det ungefär.
Nej nu orkar jag inte skriva mer, hade massa bra bilder att lägga upp från idag men det gick tydligen inte på det skitiga internet cafét så vi får ta det en annan gång.
Kommentarer
Trackback
