ainabanaina

Glad påsk på er då allihopa. Det har ju varit ett himla tjat om påskmat, fjädrar, påskägg osv på instagram och Facebook så vi kände att vi bara inte kunde missa denna underbara högtid även fast vi är på andra sidan jorden. Vi planerade igår att fixa ett varsitt påskägg till varandra och he det idag men det hände ju bara inte. Men man kan ju bara inte missa påsken sådär kände vi så Linn fick resterna från min gamla chips påse, gul var den faktiskt också så det var lite extra påskigt. Vi får se vad jag får för spännande av henne sen då. Vi bor ju mitt ute i ödemarken at the moment så det är ju inget snack om att åka in och köpa något så jag antar att det blir något hon hittar i köket eller på gräsmattan utanför kanske, spänning.
Hade precis världens bästa Skype med världens bästa Bea och jag saknar verkligen henne så det gör ont. Inte ont som när man slår sig utan mer det ontet man får när man får kramp.

Jobba och ösa ikväll då som vanligt, blev lawyered igår föressten. Kul!

Igår tänkte vi extra mycket på mamma Marie, varför då då? Jo för att hon är ett vin fan av högsta rang och vi gjorde en heldags vinprovning lite i hennes ära. Vi åkte bil i fyra timmar till en stad jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på och drack viner som jag tyvärr inte heller kommer ihåg namnen på av druvor jag inte vet vad dom heter men gott var det! Vi drack ett vin som var så gott så ingen av oss visste vad vi skulle ta oss till, man ville kasta ur alla kläder, sovsäckar, skor och presenter ur våra stora backpacks och bara fylla upp väskan med det vinet och bära runt på det istället. Min väska är 80 liter, fatta det i vin!
Har tyvärr inga bra bilder på mobilen så ni får två från i förrgår när jag var på roadtrip med Ersan, Mark och Nathalie.

Gick och la oss vid nio igår och deckade framför Vänner innan klockan tio, så jäkla skönt. Nu är klockan halv nio på morgonen och vi ska iväg och rida om en halvtimme, är lite smyg orolig för Linn aka Lilla Snusarn som vägrar vakna och är den absolut tröttaste människan jag känner. Orkar verkligen inte gå över till vårt hus och väcka henne heller, det är så jäkla lerigt och så säger ryktet att det finns massa ormar i gräset.
Jaha rida idag, träningsvärk och jobba imorgon.

Okej har spanat in dom dära vattenfallen nu. Helt klart värda att stanna i skit staden en natt för, absolut. Sjukt stora och högljudda och man blev ganska blöt men det var det värt!
Hur ser plansen ut nu då undrar säker en del av er, nu ska jag berätta.

Hannorna drar vidare till Brasilien ikväll och jobbar på brännan, eller försöker jobba på brännan iafl, det är tydligen Brasiliens värsta regnoväder där på flera år och massa människor har dött. Men dom ska inte dit tack och lov.
Linnet och jag drar till Salta i norra
Argentina för att jobba i baren på Hostel Loki 2-3 veckor sen släpper vi Bolivia. Vi ska också jobba på brännan.

Ja det var väl det. Känns bajs skit tråkigt att lämna catsen bara.

Den här staden är ju som bekant en bra plats att skicka typ mördare och våldtäkts män och andra grova brottslingar för att avtjäna sina straff. Meeeeen den här staden har en bra sak, den har en hel salami korv för 14 kronor. Eh pure happiness? Gick först och köpte två stycken för oss fyra att dela på och när vi käkat upp dom så gick vi upp och köpte fyra till, en var. Bäst.
Vi kom på att det här är vår sista kväll ihop innan vi drar åt olika håll imorgon. Supersorgligt ju, hade vår sista måltid på en halv taskig Kina restaurang men vad har man att förvänta sig att utbudet på mat på det här stället?

Okej nu ska vi slagga. Big day tomorrow med vattenfallen osv. Puss då!

Efter ett par softa 20 timmar i buss från Buenos Aires till Iguazú hade man ju lite förhoppningar om att det skulle vara sjukt nice här, inte då. Hålan är mindre än Åby hemma i Norrpan och på något vis har dom lyckats handplocka ut Sydamerikas otrevligaste människor och placerat dom på samma plats och låtit dom föröka sig. Inte nog med att barnen som föds här med 100% säkerhet har idiot-slynor till föräldrar och kommer att ärva dom otrevliga generna så tvingas dom att umgås och växa upp med barn som är exakt lika otrevliga och vidriga. Misstänker att det är något sorts drygmedel någon har förgiftat dricksvattnet med, finns ingen annan logisk förklaring. Vill säga att dom är stackare men jag kan inte förmå mig att tycka synd om dom.
Ett klassiskt exempel på en Iguazú invånare är killen i receptionen på Mango Tree Hostel. Som kastade våra pass på oss när vi bad om att få se vårt rum och sa att vi skulle dra. Dom straffen han förtjänar är att han får sparken, livslång tid av diarré, klippt i örat nästa gång han går till frisören för att blondera håret och att endast få använda kläder från Topitops damavdelning. Man får inte önska sjukdom eller död på någon så därför önskar vi allt annat hemskt.

Kan inte vänta på att få lämna den här skit håle staden. Hade dom inte haft dom dära jädra Iguazú vattenfallen som vi är här för att se hade jag sprungit härifrån just i detta nu.

Vi ska nu skriva på Mango Tree Hostels facebooksida och smutskasta skiten ur dom och sen ska vi öva in repliken "usted es muy grosero" vilket betyder "du är väldigt otrevlig"

Matchen igår då, najs! Hoppade runt på läktaren och försökte sjunga med alla huliganers hejar ramsor på spanska. Riktigt nice, blev dock 1-1 men värt ändå. Efter matchen släppte vi St.Patckris day fest på hostelet med grön öl och gröna hattar och hade så jäääävla roligt, tassade till sängs vid 9 imorse.

Nu ska vi iväg till vår favorit restaurang och käka kött och kött svettas. Semester vegetarianen kan slänga sig i väggen när det kommer till Argentinska steakhouses, så-jävla-gott.

Imorgon är det min födelsedag, hoppsan. Skydiveing och ös står på schemat om vi överlever att hoppa från ett flygplan på 4000 meters höjd. Puss gosisar!

Hård dag osv. Släppte en till stört skön utgång igår och satt och kollade på soluppgången och käka pizza på balkongen när vi alla kom hem, pretty awesome. Somnade vid 7, vaknade vid 9 och kom på att jag var tvungen att byta dorm, efter det vips ut på stan och styra lite. Ingen rast och ingen ro här inte!

Ikväll har vi varit på bio och sett någon märklig film som verkade ganska bra. Jag som lider av sömn apné eller liknande hade ju oddsen emot mig redan från början att klara hela filmen vaken plus faktumet att jag bara fått två timmars sömn. Slutade ju som jag hade förväntat mig i pannkaka och jag sov halva filmen.
Nu ligger jag ensam i mitt dorm, dom andra girlsen bor inte på mitt hostel ikväll för det var fullt, så nu delar jag rum med 8 håriga grabbar. En är dock gay och största gullisen, kan tänka mig att han är rätt så nöjd över rummet, en galpal och 7 killar, lucky! Förberedde mig inför inatt genom att köpa speciella sov shorts för att vara på den säkra sidan.

Ja Ja, imorgon ska vi upp tidigt och åka till stadsdelen La Boca och på kvällen ska vi på fotbollsmatch. Bäst, godnatt!

Är i Buenos Aires och öser. Skönt att vara i sitt sanna hemland. Ända sedan jag kom till central och Sydamerika har alla trott att jag är från Argentina, heeeela tiden. Tackarrrr säger jag. Det har ju hela tiden varit ett frågetecken vart jag ser ut att komma ifrån och nu när jag är här i Argentina så måste jag säga att jag smälter in rätt så fint. Nog om det.
Kom igår och släppte dirr svarta marknaden. Vad är det då tänker ni kanske, det låter läskigt tycker ni kanske? Jo såhär är det, här i Argentina är det bra att ha US dollar med sig och växla om dom till argentinska pesos, det är tydligen inflation här eller något och tydligen tjänar man rätt mycket pengar på det för alla vill ha dollar. Sweet.
Smög oss till svarta marknaden på Florida street och gjorde allt för att se lite mindre argentinsk ut och mer som turister så att växlings människorna skulle hitta oss för vi visste inte vilka vi letade efter. Vips hej så kom en söt trevlig argentinsk grabb fram till oss och frågade om vi hade dollar, si si dollares sa vi och så hakade vi på honom. Allting kändes mindre och mindre bra ju längre bort vi gick med honom och tillsist var vi högst upp i en trappuppgång utanför en dörr med övervakningskameror utanför. Killen gjorde någon sorts hemligt tecken och så släppte dom in oss. Vi kom in i ett rum av playwoodskivor mindre än en kvadratmeter och där stod två stora tatuerade ryska män som såg ut att äta barn till frukost. Var helt övertygade om att vi skulle få fingrarna avklippta och att vi skulle bli rånade men dom var ganska snälla och vi överlevde det.

Har hört nu i efterhand att folk har blivit knivstuckna och rånade när dom gjort det här men vi överlevde och tjänade 2000 kronor på det. Mamma Lovisa och Mamma Marie vi lovar att aldrig göra om det här.

Släppte också en stört skön utgång här. Haha bäst!

Eftersom det tydligen går att lägga upp bilder nu får man ju passa på. Här kommer ett gäng från våra party nätter i Cusco efter vandringen med Acke, Adam och Chris.

Nu är vi på flygplatsen i Lima efter en 21 timmars lång bussresa för att flyga till Argentina. Bäst

Åh vad jag har dragit mig för att skriva om inka leden men såhär fem dagar försent så kör vi, bang, pang på.
Skulle bli cirka en mil långt inlägg i tråk text om jag i detalj skulle skriva om varje dag så det får bli en sammanfattning.

- "Guiden". Hade ett jäkla maniac till guide. En schkitzofren gubbe med mustasch som automatiskt fick bli kallad vakten, chefen eller han som försökte utrota judarna, vi fattade aldrig vad han hette påriktigt och att kalla honom guiden var bara inte ett alternativ. Han älskade uttrycken "more or less" och "little by little" och lyckades på något magiskt vis få in just dom uttrycken i alla meningar han sa, ganska fantastiskt när man tänker efter.
Hans favorit syssla var att styra och bestämma och få folk att göra som han ville, more or less, lite som en störig fårhund. Några exempel på hans hysteri om att få bestämma var när vi frågade vilken tid vi skulle upp dagen därpå och fick till svar att han inte tänkte svara på det nu utan att vi gott fick vänta på svaret tills efter middagen, idioti more or less skulle jag säga. Ett till exempel var att han gormade att vi skulle gå långsammare för att sedan tre minuter efter gormade ännu högre att vi var tvungna att gå snabbare och så höll det på. Ett sista classic exempel på vaktens schkitzofreni var väl framme på Machu Picchu, han stannade och sa "här är en bra plats att ta bilder på" och sedan ett par minuter efter lacka och fräsa "ska vi bara stå där och ta bilder hela tiden eller vill ni lära er något om den här platsen eller". Kan ju sammanfatta det hela kring vakten att jag var väldigt sugen på att råka peta till honom i ryggen med min vandrings pinne lite för hårt så han föll ner från ett stup ett antal gånger, more or less.

- Gruppen. Hade inte världstur med gruppen heller, det var vi fyra tjejer plus två norskor. Alla från Norge är trevliga, söta och sportiga tänkte jag innan vandringen, men icke. Jag måste nog säga att jag var den som störde mig mest på dom, kanske lite i onödan men ändå, det är min blogg så jag säger vad jag tycker.
Det dom behövde förbättra med sig själva var sin engelska, sin kondition, sitt sätt att använda vandrings stavar, sin humor och att använda BH vid matbordet. Nog sagt om det.

- Maten osv. Maten, bäst. Hade bästa gänget med porters (bärare) och kocken Victoriano som gjorde kick ass bra mat. Porterserna var kortare än mig och bar på 30 kilo packning uppför bergen i dubbelt så hög hastighet än oss, helt jävla otroligt faktiskt. En varm applåd för dom. Bästa grabbarna!

- Vandringen. Hade förberett mig på att det skulle vara så-jävla-svårt och att jag, more or less, skulle gråta och kräkas längs hela inka leden eftersom jag inte direkt hanterade höjdskillnaden så bra dom första dagarna plus att jag i princip aldrig har tränat. Men jag blev sjukt överraskad och imponerad av mig själv, och alla andra så klart. Gick ofta längst fram och var inte allt för tjurig och kräktes inte en ända gång, heja! Det var så sjukligt fint överallt och egentligen skulle man kunnat plocka fram kameran och bildena skulle kunnat ha platsat på vykort eller i National Georaphic hela jäkla tiden. Amazing helt enkelt.

- Machu Picchu. Efter fyra dagar av hypeande om Machu Picchu och när vi äntligen såg det för första gången uppe vid Sungate blev jag nästan lite tårögd. Vet inte om jag skulle blivit lika imponerad om jag hade tagit tåget upp dit över en dag men efter fyra dagar av förhoppningar så var det så jäkla nice att äntligen komma dit. Dock orkade vi inte vara där i mer än typ två timmar eftersom vi hade gått upp 03.00 på morgonen men ändå.
Vill också tillägga att Vakten krossade baksidan på min mobil uppe på toppen när han skulle ta n bild på oss. Det blev inte ens en bild för han fattade inte hur man gjorde, kanon kul.

Är sjukt nöjd att vi gjorde inka leden, vilket är den coolaste av alla leder man kan göra, no bdout about it, men jag är sjukt nöjd att det är klart och jag skulle nog inte göra om det. Det är dock ett måste om man är i Cusco annars är man larvig. Nu blev det ett en mil långt inlägg ändå men det var allt more or less.

Älskar att vi har legat och myst i fem dagar utan att ha en tanke på att vi har en del saker att ta tag i. Insåg vid halv sju hugget att vi var tvungna att lämna Loki och flytta oss till ett annat hostel som heter Milhouse för att styra med förberedelserna inför vandringen. Väl där hade vi tydligen helt missat den gemensamma genomgången och dom var lite småsura över att behöva dra allt igen för oss men what the heck! Fick också den mindre fina nyheten att vi det tydligen inte ingick en Perukan var som skulle bära våra saker under vandringen som dom sa att vi hade när vi beställde de luxe eller all inclusive paketet vilket man faktiskt skulle kunna tro när man hör namnet.

Efter det blev det bråttom, vi var tvungna att kuta runt i en stad som vi inte känner och som dessutom inte har syre så det räcker till alla innan butikerna stängde. Ingen av oss hade rätt kläder, inget toapapper och inget godis men efter att ha sprungit runt en timme lyckades vi nästan få ihop allt.

Nu är klockan fem och vi ska gå snart, och kommer inte ha wifi tills på lördag så gråt inte om jag inte uppdaterar. Har redan så sorgligt mycket träningsvärk från tidningen och det känns inte som världens bästa start men det är väl bara att bita ihop, vi kommer ju ändå få mer. Känns underbart att jag inte har rört på mig sedan slutet av november och sen rivstartar med en fyra dagar lång vandring som många säger är rätt så tuff. Tränar man på hög höjd räknas det som doping föressten, det har jag lärt mig, vet inte varför men så är det. Hejdå!

Ridningen igår då. Värt vart ända jädra öre. Det är ju inte varje dag man galopperar runt på Perus bergstoppar, så-jävla-fint.

Jag som inte är helt helt ofamiljär med hästar tänkte att det här skulle bli en piece of cake, hallå jag har ju varit på ridläger på Öland och ridit varje söndag varje sommar på fjordingen Sivan tills jag var 8 år gammal. Tji fick jag.

Det första vi möttes av när vi kom till häst stället var att en tjej blev avkastad av en häst och så gott som ned trampad och låg och skrek och grät på marken, just wounderful.
Hästarna såg ju inte direkt ut som ridskolehästarna Sivan, Collibri och Antonia direkt, det här var tvättäkta vildhästar helt otränade och skit smala. Jag fick den suraste, fulaste hästen som hette Blod. Dom frågade "vilka här har ingen erfarenhet från ridning?" Hanna och Hanna räckte upp handen, okej bra då får vi dom här hästarna. Vi hoppa upp i sadeln och vips var vi iväg, inga instruktioner ingenting och hopp iväg i galopp. Jag som ändå har tidigt förut fick kämpa med näbbar och klor för att inte ramla av, är så grymt imponerad över Hannorna som klarade det. Holy Jesus!

Galopperade omkring uppe på bergen, badade med hästarna och såg fem olika potatis sorter. Impressive!

Imorgon ska vi upp innan gryningen och börja inka leden, he he he.. Det var kanske inte världens smartaste drag att rida två dagar innan man ska gå 6 timmar om dagen i uppförsbacke utan luft för träningsvärken i benen idag är inte att leka med.

Går inte att ladda upp bilder. @#%€£

Åh störigaste wifiet jag varit med om. Bloggen har inte funkat, Facebook har inte funkat, instagram har inte funkat och inte heller min mail. Extra störigt eftersom allt har fungerat felfritt på dom andra tjejernas mobiler. Men nu så kanske det går, jag gör ett försök iafl.

Vad har hänt de senaste dagarna då? Jag har mått som en ganska stor påse kräks och i princip inte lämnat Hostelet förens igår eftermiddag för första gången. Var inte lika grym som dom andra med att hantera höjdskillnaden så jag fick en släng av höjdsjuka och har varit tvungen att gå upp och spy varje natt, party!

Cusco är 3400 meter över havet och luften är så jädra tunn. Hostelet ligger på en kulle med 928276178191 trappsteg att ta sig upp för. Tekniken man får köra dör att klara det är att ta tre steg sen stanna och vila, tre steg till och vila osv. När man tagit sig upp alla 928276178191 stegen och kommit in till hostelet så står en syrgastub lika stor som mig och väntar på en om man skulle balla ur, mycket praktiskt.

Nu ska vi käka lunch och sen ska vi iväg och rida. Kiss!

Är på Loki i Cusco nu och öser med Adam och A.Arvefors, såjävlaroligt. Tävlingar hela natten och det ända vi svenskar gör är att vinna. Hanna och Adam i en danceoff och jag och en random svensk kille i en vighetstävling. Spräckte mina ända par jeans men det vare värt. Nu kör vi!

Vår första och ända dag här i öknen har vi haft fullt upp. Kom på att jag glömde att berätta för er vad vi är på ett för ställe, det är en oas mitt ute i öknen med 115 invånare och massa gatuhundar. Vad gjorde vi idag då? Jo eftersom det är öken och stek hett så köpte vi in oss till en pool och hängde där hela förmiddagen, det var massa flugor i poolen och det luktade sopor men vad gör man inte?
På eftermiddagen gjorde vi en utflykt till sand dynerna. Åkte någon sorts lego liknande bil och sandboardade. Äckligt roligt.

Inatt åker vi tillbaka till Lima för att ta flyget till Cusco och möta upp Hannorna, KOMMERBLISÅJÄVLAFETT!