los plans
Ahapp ska bara uppdatera er lite om plansen och vad som händer här at the moment. Mancora äger och levererar som satans, allmänt ös i fredags och djungel party igår. Linn och jag bor i olika rum på grund av att vi är alldeles för lata för att dra våra väskor fem meter för att bo i samma rum. Har haft dom bästaste gulligaste roomisarna man någonsin kan hitta, tre grabbar från Kanada som jag egentligen bara vill stoppa ner i min väska och bära runt på dom, fast det går ju inte dom får inte plats så det blir inget av den saken...
Anyhow, imorgon lämnar vi Peru och drar till Ecuador med fem svenska tjejer och hänger där ett par dagar innan vi rör oss vidare mot Colombia. Så ser det ut, då vet ni det!
Bild från djungel ansiksmålningen som jag fortfarande inte orkat tvätta bort såhär halv fem på eftermiddagen.
mancora
två dagar på buss, pfffs det är nada för oss fighters. Nu är vi ääääntligen framme i Mancora det tog oss typ kanske 40 timmar att ta oss hit och hela första bussresan hade vi en skrikande unge som skrek non stop hela natten utan att päronen gjorde något. Det lät knappt ens som ett barn som grät, snarare som typ en skottskadad lejonunge som bara skrek och skrek, kom igen, gör antingen slut på lejonungens lidande eller trösta stackarn känner jag. Tycker att det borde vara förbud att resa med barn på långa bussresor, lejonungar me dessutom.
Anyway, mancora var värt två dagar i buss. Än lå länge är det bästa hostelet på resan vågar jag nog säga. Plus att Acke och Chris tydligen jobbar här på Loki så liiiiite vi ska ösa med dom då. Ojoj!
titicaca
Hoppsan nu är vi i Peru igen, najs! Bolivia har ägt och varit en av dom bästa länderna den här resan men i slutet var jag så trött på allt som hade med Bolivia och Bolivianer att göra. Människorna är sjukt sneaky och oärliga och det känns hela tiden som dom försöker sno ens saker eller lura en på pengar. Och den Bolivianska maten då? Holy cheese. Vad man än beställer så får man ris, pommes frites och kyckling på tallriken. Beställde stekta grönsaker en dag och fick en pytte pöl blöta oidentifierbara grönsaker i ett hörn och pommes och ris över resten av tallriken. Nog om det.
Idag har vi varit på ön Isla del Sol. Ganska överskattat ställe men tydligen skulle det vara platsen solen föddes på så så illa pinkat kan det inte ha varit. Linnet har haft supersvårt att andas vilket har gjort att hon som redan går långsamma tomtesteg när hon är frisk gick extra långsamt så vi hann aldrig komma till själva attraktionerna på ön. Inte för att det gjorde mig något, var rätt sugen på att gå långsamt jag med och prata med vår nya vän från Belgien om belgiska våfflor, belgisk choklad, EU parlamentet och Tomorrowland och allt annat som har med Belgien att göra.
Efter ön hoppade vi dirr på bussen till den Perukanska sidan av Lake Titicaca till staden Puno. Här ska vi bo en natt och kolla på the floating islands imorgon innan vi skuttar på nästa buss till Lima. Snabba ryck helt enkelt.
hej då la paz
sissådär ja, nu är klockan snart 12 och vi har varit uppe i flera timmar. Vi har fixat med papper på ambassaden och skickat hem två stora paket med presenter hem till sverige, hoppsan så duktiga. Jag sitter till och med här och har tid att fixa med att lägga upp bilder på Facebook, ojoj.
Om tvi timmar drar vi äntligen från La Paz till Copacabana. Ska bli så sjukligt skönt att komma ner på en normal höjd igen så man kan promenera på gatorna utan att tro att lungorna ska gå sönder.
Har inte så himla mycket mer att säga än att jag ser så sjukligt mycket fram emot att komma till ett varmt ställe och slippa bara kall och slippa vara ful och blek.Colombia och Mancora kommer att äga. hejs!
djungeln och sherminator
förlåt förlåt förlåt att jag inte har bloggat på år och dar men jag har försökt publicera ett och samma inlägg i över en vecka nu utan att det funkat men wifiet på Wild Rover har varit ett av dom uslaste jag stött på så allt är wild rovers fel helt enkelt.
det inlägget som inte gick att publicera handlade mest om allt madness som pågår här i La Paz. Det finns inte så mycket mer att göra än att festa på kvällarna och ligga och dö på dagarna. Gillar man inte att ligga och dö och är aldeles för rastlös som jag är tex så finns det en rätt shysst marknad som säljer alpacka grejer. Det har resulterat i att jag har köpt något kriminellt mycket alpcka grejer och min stackars väska är så överfull så man inte vet om man ska skratta eller gråta när man kollar på den. Jag och Linn skulle tillsammans kunna öppna vår egna alpcka butik hemma i norrpan om vi ville, så mycket saker har vi.
Än så länge har jag köpt:
- 5 koftor
- 2 ponchos
- 2 mössor
- 1 par strumpor
- 1 par vantar
- 5 halsdukar
- 3 väskor
allt är dock inte till mig men det är jag som släpar runt på det.
Iallefall för att uppdatera er lite mer om vad vi har gjort så piercade jag näsan förra lördagen, oupsy! Men hallå, hur farligt ar det inte när dom har en tatuerings och piercing studio precis brevid baren i hostelet. Fulla backpackars med Thaismak och aldeles för mycket idéer är en farlig kombo, och minst lika farlig för mig som både var lite småsugen på piercings och tatueringar. Sagt och gjort, och vips så satt jag där med en en decimeter lång nål genom näsan, hoppsan!
Vi gjorde också death road i måndags. Det är världens farligaste väg där crika 24 personer om året dör. Kändes sådär att cykla omkring där i och snegla på alla kors som står uppradade vid vägkanten men jag överlevde. Åkte rakt in i ett buskage dom sista fem metrarna innen mål för att jag hade så ont i händerna att jagt inte kunde bromsa, såg tydligen väldigt fult ut.
I tisdags åkte vi med våra favorit britter till Amazonas i ett par dagar. Jag har ju redan gjort en liknande tour i Borneo men måste säga att Amazonas äger Borneos djungel stort. Vi klappade apor, matade aligatorer, höll i ormar, fångade pirajor och badade med rosa delfiner. Biten när vi badade med delfinerna var ganska tveksam till en början, det känndes inte superbra att dyka i från båten ner i floden som vi tidigare under veckan sett aligatorer och pirajor i men det var bara att köra på, vi överlevde ju det med. Sista natten spenderade vi hos en Shaman och sov på ett par brädor i en hydda, väldigt väldigt intressant kväll om man säger så.
Nu är vi i La Paz igen och har haft en sån där bra fixar dag som man bara lyckas få tag i några gånger i månaden. Vi har fixat med papper till ambassaden, styrt med flygbiljetter, bokat bussar, sytt flaggor och målat tånaglarna, allmänt produktiva helt enkelt. Imorgon lämnar vi äntligen La Paz och åker till Copacabana och Lake Titikaka över någon natt och sen vidare till Mancora. Bäst helt enkelt. Då vet ni allt ni behöver veta, bra va?
Bild från Salt flatsen, har inte orkat lägga in djungel bilderna än. Busigt
dagens outfit
Vi har kommit på att det här med dagens outfit är himla kul. Man har ju så jäkla sköna kläd kombom när man backpackar, saker som inte borde ha någoting med varandra att göra, inte ens nudda varandra. Som tex när jag tyckte att det var en super idé att festa i träningstighs eller faktumet att Linn går omkring med sitt fleacunderställ så gott som varje dag in public. Så här kommer gårdagens outfits, enjoy!
Solglasögon, Gina Tricot. Kofta, Cuscou. Löpartights, Soc. Flipflops, Havaianas.
Solglasögon, JC. Fleacetröja, Noth Bend. Tights,Topitop. Skor, Converse.
sprängas lite
Jaha och vad är det nu för rykten jag hört? Ska vi bli tjärnvapen sprängda nu till helgen av nord korea. Eller vi blir väl inte sprängda men eftersom hela USA tydligen ska bli det så ska vi i Sydamerika tydligen bli drabbade. Trrrrrrevligt..
Känner inte riktigt att jag har tid att bli utvecklingsskadad just nu. Got too much shit to do. Ja ja det är väl bara att hålla tummarna och dricka mycket mjölk och yoghurt som man tydligen ska göra om man blir förgiftad.
living a lie
Okej något jag blir helt jävla skogstokig på är folk som bor i varma länder tex Australien eller Nya Zeeland som säger att deras jul är bättre än vår i Norden. Lackar sönder. Googlar man på christmas kommer det för fan upp bilder på snö. Jultomten har röda varma kläder och tjocka stövlar, inte särskilt praktiskt om man ska pulsa runt i sanden i värmen och dela ut presenter? Blir så jävla irriterad. Jag har firat jul i Australien en gång chef nya Zeeland tre fyra gånger och har sett båda sidorna och vet att julen i Norden äger julen i dom länderna. Kan ha den här diskussionen hydra gånger om och blir lika arg hela tiden. Vem fan har picknick och badar på julafton? Loosers
la Paz
Okej är i La Paz nu och det äger. Äger sönder till och med. Har varit här två nätter och förutom lite små incidenter som igår när jag blev utskälld av en israelisk tjej på hibreiska för att jag inte kunde hibreiska. Porqué? "Stop stop stop, i dont understand hebrew" och fick till svar "well thats your problem" porqué igen lixom. Jag ser väl israelisk ut nu också antar jag?
Ska också berätta om en liten incident som hände när vi skulle åka taxi till bussen som skulle ta oss till La Paz. Vi skuttade ut från hostelet och det var massa bilar och folk på gatan så vi fattade inte riktigt vilken som var vår bil eller vem som var får chaufför. Vi fick hjälp av en kille att tycka in väskorna i bagage utrymmet och sen hoppade vi in i bilen. Helt plötsligt började dom bråka ute på gatan och sen rivstartade en vit bil och åkte därifrån, que tänkte vi.
Taxi chauffören, som inte var samma man jag gav min väska till, hoppade in i bilen och var helt ursinnig och skrek på spanska och drog i våra väskor och pekade efter den vita bilen. Tillslut med min knackiga spanska lyckades jag förstå att mannen som hade stoppat in min väska var tjuv och istället för att lägga in den och stänga bagage luckan så hade han tagit den och försökt stoppa in den i sin bil. Vår riktiga taxi chaffis hade sett det och blivit helt loco och tagit tillbaka min väska, min hjälte! Tydligen finns det speciella "robber cabs" som åker till Hostels och låtsas vara riktiga taxis men åker iväg med turisterna i ödemarken och tar alla ens grejer, vi var sjukt nära att hoppa in i den, helt sinnes.
Vi var tvungna att åka och göra en polis anmälan, sen betalade vi gulle gubben dubbelt. Once again, lita inte på någon här.
Han ville ta en bild med mig, bästa gullis!
survivors
Jodå vi lever. Gick omkring med ångest hela dagen igår över att gå in i gruvorna men nu har vi gjort det, och överlevt. Det är ganska risky att gå in i gruvorna och på dom flesta ställena måste man skriva under att dom inte är ansvariga om man skadar sig.
Känns ju lite sådär att gruvarbetarna sveper i sig en liter 96% sprit under ett 9 timmars arbetspass och håller på och spränger och pysslar med dynamit samtidigt mm idag var det söndag så inga fulla gruvarbetare var där och sprängde idag. Tacka också Gud att vi hade hjälm på oss, slog väl i huvudet ungefär 300 gånger och skulle väl ha dött av skallskador inom de första 70 meterna inne i tunnlarna. Sjukt bra dag iallefall, nu sitter jag och dricker yoghurt som man ska för att få bort alla gifter man har andats in under dagen, mitt hår luktar fortfarande sjukt mycket arsenik men det får vi leva med, vi överlevde ju!
uyuni en gång för alla
nej nej nej. ändrade planer, spränga i gruvor och La Paz imorgon istället för idag. Vi har bytt hostel och det här stället har nästan ett felfritt fungerande wifi, jubel! Hade fått lite frågor och funderingar kring det ganska oklara inlägget om attacken, inte så konstigt eftersom jag var sjukt stressad och satt vid en dator utan å, ä och ö så jag styrde upp inlägget lite, det är bara att läsa igendom det igen om det är några oklarheter. Och jusste Linns hand mår bra nu, ni kan vara lugna Mamma Marie och Mamma Lovisa här går ingen nöd jag tar hand om henne, haha hand..
Nu ska jag i lugn och ro betätta om våra sköna dagar i Uyuni. Vi hängde med britten Andrew båda dagarna som hade varit där en gång tidigare och visste precis vart man skulle gå och vad man skulle göra, på gott och ont. Första dagen gick vi till "cementerio de trenes", tåg kyrkogården, och hängde där i flera timmar. Hoppade runt på tågen i flera timmar, körde några classic tåg-fight scener och avslutade dagen med att sova i solen uppepå ett av tågen. På kvällen åt vi street food lama och kollade på Django, sjukt bra dag helt enkelt.
Dagen efter körde vi en en dagars Salt flats tour som var så jäkla värd. Övervägde i typ hundra år om vi skulle gå all in och köra en fyra dagars tour men helt ärligt så pallade vi inte det. Delvis för att vi inte ville bli fast i en snor tråkig grupp som i Machu Picchu i fyra dagar men ocså för att jag iallefall redan har sett typ fina berg, heta källor och gejsrar på Isalnd tex och det behöver man inte göra mer än en gång faktiskt.
Anyhow, saltflat trippen kändes nästan precis som en riktigt shysst vinterdag i Sverige fast utan kyla. Som att åka bil på en frusen sjö och stanna och fika på Öar lite var stans, mysigt. Solen var så jäkla stark, och det var så jäkla vitt så vi brände djävulen ur våra stackars ansikten och är sjukt röda idag, men bättre än att vara genomskinligt vit iallefall. Lyckades så några skapligt bra perspektivbilder med min phone också faktiskt men inte en enda bra med kameran. Tydligen är det lättare att ta perspektiv bilder med en dålig kompakt kamera än en med objektiv som jag har, stackars mig som har en sån bra kamera, synd. Åkte på bilens tak på vägen hem och tuggade cocoa leafs och kände oss jävligt badass.
DEt gick tydligen inte att lägga upp fler än dom här två, salt bilderna får ni en annan dag. Kiss!
potosi
Är i världens högst belägna stad at the moment och jag som är ganska vek har överlevt höjdsjuka, kung är jag. Det här med wifi i Bolivia verkar inte existera så ursäkta om jag uppdaterar sjukt dåligt. Var på salt flatsen igår i Uyuni och det ägde, idag ska vi ner i gruvorna och spränga lite. Vi hörs vi La Paz imorgon, då ska vi få en ordentlig uppdate med bilder och hela rubbet! Puss!
la gente esta muy loca
Är i Bolivia nu och om man säger så här "la gente esta muy loca" så säger man rätt. Det har har varit ett av dom sjukaste 24 timmarna i mitt liv, galenskapet tog bara aldrig slut.
Det hela började med att vi lyckades ta oss över den Bolivianska gränsen galet smidigt, lite for smidigt nästan. Vi gick for att hitta en buss till Tupiza men när vi kom fram sa alla att bussarna var sena och att vi skulle vänta några timmar till, så det gjorde vi lydigt. Efter typ två timmar fick vi höra att det tydligen var översvämning på vägarna så bussarna hade svårt att ta sig fram, okej det är förståligt, shit happends så att säga, så vi gick för att kolla om vi kunde ta en taxi dit. "Puede llevarnos a Tupiza por favor", "Kan du snälla köra oss till Tupiza" sa vi snällt och fick till svar att njaaaa det är översvämmning på vägarna och det skulle det vara i tre dagar frammåt, hur dom nu kunde veta det? "Puede llevarnos a Tupiza por favor" sa vi igen och då ville dom helt plötsigt inte längre köra över huvud taget, alla bara tvär vägrade. Ahopp tänkte vi, då testar vi med bussarna igen då, men nej, nu var det tydligen stejk också for alla busschaufförer som tydligen också skulle pågå i tre dagar. Ahopp tänkte vi igen, då tvingar vi taxichaufförs jävlarna att köra oss för här vill vi inte vara kvar.
Äntligen lyckdes vi få tag i en grabb som gick med på att köra oss, så jag, Linn, Andrew och en kille som heter James hoppade in och brassade iväg helt omedvetna om vad som väntade oss. Han vägrade köra på vanliga vägar så vi körde rakt ut i öknen i en och en halv timme helt utan att veta vart vi var. När vi äntligen kom ut på en riktig väg möttes vi av ett gäng bussar som spärrade av vägen och en grupp män cirka 15 stycken med stenar i händerna som stoppade oss. Dom började skika på vår chaufför och sparka lite på bilen, och sa att vi inte fick åka förbi, det sket chaufforen blankt i och satte plattan i mattan och försökte köra ifrån dom och komma förbi vägspärren. Aj aj, det gick inte alls bra. Hela gänget sprang efter bilen och i ögonvrån ser jag hur en kommer ikapp oss och slänger en sten mot min bilruta. Smash. Helt reflexmässigt skrek jag till och tog upp händerna för huvudet när jag sag vad som skulle hända vilket gjorde att Linn härmade mig. Tacka gud för det för stenen som träffade rutan träffade Linns hand och om den inte hade varit där hade den kommit rakt i hennes ansikte. Glas överallt, innanför kläderna, i håret, i chipspåsen små sliptter över hela fötterna, överallt helt enkelt. Dom var så sjukligt arga på oss att jag var berädd på att bli utdragen genom den krossade rutan och misshandlad ute i öknen medan dom tog våra väskor men inget hände. Efter ett tag lät dom oss åka förbi, jag antar att dom kanske tyckte synd om den stackars chauffören med den krossade rutan eller faktumet att vi var vita som fyra turist spöken av chocken. När vi åkte förbi buss-vägspärren såg vi massa bildelar, glas och förvirrade backpackers springa runt på vägarna i chock, vi plockade upp en av dom och åkte vidare. Tydligen hade dom gått låss på andra bilar med påkar med spikar i, huggit sönder bildäck med kniv och krossat ännu fler rutor.
Vi kom fram i Tupiza men kände oss sjukt avtända och skärrade så ingen hade lust att stanna utan snarare bara åka sa långt bort från attack stället vi bara kunde, så vi tog första bästa buss till en stad som heter Uyuni. Bussresan finns det material till att skriva ett helt eget inlagg om men det orkar jag inte. Kan sammanfatta det med att jag satt stel av panik och kyla i 8 timmar för att köra av vägen och för det var så kallt.Vägen kändes som man åkte upp och ner för ett berg utan vägar, ungefär precis som det faktiskt var. Det skakade så mycket att väskorna på hatthyllan ramlade ner på oss. Mitt i natten börjar en tjej gallskika "lámparas encendidas", "tänd lamporna" , tydligen hade hon tagit bolivianen i sätet bredvid henne på bar gärning att rota igenom hennes väska för att ta hennes kamera. och så fortsatte det ungefär.
Nej nu orkar jag inte skriva mer, hade massa bra bilder att lägga upp från idag men det gick tydligen inte på det skitiga internet cafét så vi får ta det en annan gång.
om jag ska vara helt ärlig
sista dagen här i Salta, sista dagen här i Argentina, sista jobbpasset och sista middagen, alltihop känns faktiskt lite sorgligt fast när jag tänker på att vi ska till Bolivia så känns det genast kick ass bra igen, Bolivia kommer att äga. Finns faktiskt inte mycket att skriva om just nu i rese väg eftersom vi varit på samma ställe väldigt länge nu och i princip bara haft tid för att jobba men jag är fasligt blogg sugen så jag kör ändå. Nu ska jag vara brutalt ärlig om lite saker gällande mig själv tänkte jag.
- jag har väldigt svårt för shabby chick stilen på inredning. Helt ärligt, vem vill att ens hem ska se ut som om sin farmor gått lös och vild ett par år där inne och fått fria händer med sina blommor och dukar, inte jag iallefall. Det är en sån otroligt fine line på att ha det fint shabby chick med lite gamla vita trämöbler och grandma style, otroligt fine line, Bergarn, du gör det väldigt bra vill jag tillägga. Ett av de få ställena där det kanske får vara lite grövre shabby chick är väl i en sommarstuga, fast bara om du ärvt den av din farmor.
- jag misstänker att jag har någon form av störning. ADHD är en absolut överdrift självklart men en liten släng av en mild variant av ADHD kanske? Jag har inte direkt svårt att koncenrtera mig direkt, är ju till exempel kung på att knyta upp små knutar och hålla på med pilliga saker och det tror jag faktiskt inte folk med ADHD kan. Jag får panik av att vänta och är väldigt otålig vilket jag vet retar gallfeber på Linn som måste vara med hyperaktiva otåliga Aina 24 timmar om dygnet. Jag får lixom lite panik av att stå i kö eller vänta på mat lite för länge på restaurang, det gör lixom nästan lite ont i kroppen och jag blir nästan lite gråtfärdig.
- jag blir kär sjukt lätt. Både på gott och ont faktiskt men mest ont. Har väl typ gått och blivit lite kär fyra-fem gånger den här resan bara vilket är sjukt onödigt, eller kär är väl kanske en överdrift men lite åt det hållet iallefall. Det är väl den främsta anledningen till att jag i princip haft pojkvän hela mitt liv, men på gott och ont som sagt.
- jag tycker att det är coolt med rosa hår. Då menar jag inte cerice rosa utan mer tuggummi färgat. Hade jag haft blont hår skulle jag lätt testa att färga det rosa ett litet tag, eller spraya det iallefall. Så Linn, Skäret och Eve, gör det bara, för min skull. Har ju velat lite med min hårfärg ända sedan jag typ var 16 och färgade håret för första gången om att försöka få det ljusare men har nu kommit fram till att jag passar sjukt mycket bättre i mörkbrunt hår, ser väldigt lam och oexotisk ut när mitt hår är solblekt som det är nu och det är ju aldrig kul att se oexotisk ut. Ska färga dirr när jag kommer hem.
Tycker faktiskt att var är snyggare som Snooki med svart hår än hur mitt hår är just nu. Bara det är ju lite galet
- jag har lite svårt för att känna empati. Tror det heter empati iallefall. När folk är sjuka blir jag otroligt irriterad på att höra deras gnäll om svettningar, snoriga näsor osv och tycker bara att dom antingen kan rycka upp sig och bli friska eller kanske bara vara tysta i närheten av mig. men när jag själv är sjuk, oj oj oj då bryter ju helvetet lös. Känner nog ingen ynkligare eller gnälligare människa än jag själv när jag är sjuk och det skäms jag för men jag erkänner det ändå. Men empati var rätt ord va?
Nu känns det bättre, nu har jag skrivit av mig.
osv
lördags, mycket kul! Gillar att vi har jobb som går ut på att ösa, man får inte sparken för att man dansar på baren under sitt arbetspass. Perfa! Sorry att jag bara skriver om party hela tiden föressten men det blir mycket sånt när man jobbar på Hostel bakom baren helt enkelt. Imorgon jobbar vi våra sista pass och om vi får tag på en buss biljett så sticker vi till Bolivia imorgon kväll för att göra salt flatsen, och då blir det fasen inget party!
För dom som inte vet vad salt flats är så är det bara att googla, världens coolaste iafl. Fick precis mail om att vi hade fått jobb på Wild Rover Hostel i La Paz, det ska tydligen vara the place to be, cant wait.
Då hörs vi då!
