ainabanaina

sista dagen här i Salta, sista dagen här i Argentina, sista jobbpasset och sista middagen, alltihop känns faktiskt lite sorgligt fast när jag tänker på att vi ska till Bolivia så känns det genast kick ass bra igen, Bolivia kommer att äga. Finns faktiskt inte mycket att skriva om just nu i rese väg eftersom vi varit på samma ställe väldigt länge nu och i princip bara haft tid för att jobba men jag är fasligt blogg sugen så jag kör ändå. Nu ska jag vara brutalt ärlig om lite saker gällande mig själv tänkte jag.

 

- jag har väldigt svårt för shabby chick stilen på inredning. Helt ärligt, vem vill att ens hem ska se ut som om sin farmor gått lös och vild ett par år där inne och fått fria händer med sina blommor och dukar, inte jag iallefall. Det är en sån otroligt fine line på att ha det fint shabby chick med lite gamla vita trämöbler och grandma style, otroligt fine line, Bergarn, du gör det väldigt bra vill jag tillägga. Ett av de få ställena där det kanske får vara lite grövre shabby chick är väl i en sommarstuga, fast bara om du ärvt den av din farmor. 

 

- jag misstänker att jag har någon form av störning. ADHD är en absolut överdrift självklart men en liten släng av en mild variant av ADHD kanske? Jag har inte direkt svårt att koncenrtera mig direkt, är ju till exempel kung på att knyta upp små knutar och hålla på med pilliga saker och det tror jag faktiskt inte folk med ADHD kan. Jag får panik av att vänta och är väldigt otålig vilket jag vet retar gallfeber på Linn som måste vara med hyperaktiva otåliga Aina 24 timmar om dygnet. Jag får lixom lite panik av att stå i kö eller vänta på mat lite för länge på restaurang, det gör lixom nästan lite ont i kroppen och jag blir nästan lite gråtfärdig.

 

- jag blir kär sjukt lätt. Både på gott och ont faktiskt men mest ont. Har väl typ gått och blivit lite kär fyra-fem gånger den här resan bara vilket är sjukt onödigt, eller kär är väl kanske en överdrift men lite åt det hållet iallefall. Det är väl den främsta anledningen till att jag i princip haft pojkvän hela mitt liv, men på gott och ont som sagt.

 

- jag tycker att det är coolt med rosa hår. Då menar jag inte cerice rosa utan mer tuggummi färgat. Hade jag haft blont hår skulle jag lätt testa att färga det rosa ett litet tag, eller spraya det iallefall. Så Linn, Skäret och Eve, gör det bara, för min skull. Har ju velat lite med min hårfärg ända sedan jag typ var 16 och färgade håret för första gången om att försöka få det ljusare men har nu kommit fram till att jag passar sjukt mycket bättre i mörkbrunt hår, ser väldigt lam och oexotisk ut när mitt hår är solblekt som det är nu och det är ju aldrig kul att se oexotisk ut. Ska färga dirr när jag kommer hem.

 

 

- jag har lite svårt för att känna empati. Tror det heter empati iallefall. När folk är sjuka blir jag otroligt irriterad på att höra deras gnäll om svettningar, snoriga näsor osv och tycker bara att dom antingen kan rycka upp sig och bli friska eller kanske bara vara tysta i närheten av mig. men när jag själv är sjuk, oj oj oj då bryter ju helvetet lös. Känner nog ingen ynkligare eller gnälligare människa än jag själv när jag är sjuk och det skäms jag för men jag erkänner det ändå. Men empati var rätt ord va?

 

Nu känns det bättre, nu har jag skrivit av mig.