blod
Ridningen igår då. Värt vart ända jädra öre. Det är ju inte varje dag man galopperar runt på Perus bergstoppar, så-jävla-fint.
Jag som inte är helt helt ofamiljär med hästar tänkte att det här skulle bli en piece of cake, hallå jag har ju varit på ridläger på Öland och ridit varje söndag varje sommar på fjordingen Sivan tills jag var 8 år gammal. Tji fick jag.
Det första vi möttes av när vi kom till häst stället var att en tjej blev avkastad av en häst och så gott som ned trampad och låg och skrek och grät på marken, just wounderful.
Hästarna såg ju inte direkt ut som ridskolehästarna Sivan, Collibri och Antonia direkt, det här var tvättäkta vildhästar helt otränade och skit smala. Jag fick den suraste, fulaste hästen som hette Blod. Dom frågade "vilka här har ingen erfarenhet från ridning?" Hanna och Hanna räckte upp handen, okej bra då får vi dom här hästarna. Vi hoppa upp i sadeln och vips var vi iväg, inga instruktioner ingenting och hopp iväg i galopp. Jag som ändå har tidigt förut fick kämpa med näbbar och klor för att inte ramla av, är så grymt imponerad över Hannorna som klarade det. Holy Jesus!
Galopperade omkring uppe på bergen, badade med hästarna och såg fem olika potatis sorter. Impressive!
Imorgon ska vi upp innan gryningen och börja inka leden, he he he.. Det var kanske inte världens smartaste drag att rida två dagar innan man ska gå 6 timmar om dagen i uppförsbacke utan luft för träningsvärken i benen idag är inte att leka med.
Går inte att ladda upp bilder. @#%€£
Det är så himla kul att läsa din blogg och följa era galna upptåg. Man går och småskrattar en lång stund efter att man läst dina inlägg.
Ha nu en underbar tut längs Inkaleden. Stora och varma kramar från Marie
